färgade linser! testa gratis

Jag hittade precis en sida på internet där man kan få testa gratis färgade linser.

http://www.fargadelinser.com/ .

Här kan man få testa gratis linser om man länkar till dom på sin blogg. Vilket toppen erbjudande!!

=)

Så är ni sugna på att testa färgade linser gratis i en månad, gå in på www.fargadelinser.com .

Plötslig motivation

Var på Chalmers idag för att få lite koll på framtiden. Föreläsningen om Industriell Ekonomi var verkligen intressant! Utbildningen verkar rolig och chansen till jobb efteråt verkar vara bra med. Jag kände mig lite hemma redan när jag kände igen uttryck från businessen som B2B och casestudies. Så fick genast lite motivation till att lägga ner lite energi på businessen. Kom aldrig så långt dock, men gjorde iallafall kemin! Alltid något!

Snygga programfärger hade dom med I:arna konstaterade jag och Malin. Vi hade sett jättesnygga ut i dom lila pikétröjorna! Däremot kommer vi aldrig börja använda ryggsäck. Lovar och svär på heder och samvete! Man blir lite rädd när man vandrar in på chalmers och räknar antalet ryggsäckar nämligen... Och vart är de snygga killarna? Inte på föreläsningen för Industriell Ekonomi iallafall! Får hoppas att det finns några iallafall, har hört att man blir lite insnöad på universitet så då kommer man ju antagligen inte träffa så många andra!

Såg också en kille från min grupp från lund där jag var på höstlovet och träffade mina nördvänner! Det var dock inte en av mina vänner, det var en av de som tyckte att allt jag sa var fel. Tror inte han kunde ta att jag var snyggare än honom och ändå smart! HAHA Intalar mig själv det iallafall...

Industriell Ekonomi jämfördes också med Öresundsbron. Sverige var ekonomiprogram och Danmark var teknikprogram, och länken som för dem samman är då alltså bron eller industriell ekonomi. Fyndigt!
Malin frågade om det var ett hinder att inte förstå danska...

Nej, det gjorde hon inte, men det hade varit roligt!





Affärsutveckling och entreprenörskap verkar också lite intressant, liknande industriell ekonomi men 3årig, lättare att komma in på och mer inriktad mot byggbranchen. Borde kanske satsa på den istället så jag kan fortsätta falla för mina händiga män. Fast jag har ju bestämt mig för att byta trenden iochför sig...

Nörd eller händig man? Jaa, det är det mitt val står imellan just nu när jag ska välja vad jag ska plugga vidare! Man måste ju tänka på framtiden liksom.... Vem man vill gifta sig med och skaffa barn och så!

=)

Nu har jag skrivit ett sånt där inlägg som jag sa till Lisen att jag inte ville skriva! Typ hej, idag har jag bakat kladdkaka och köpt nya skor! Men nu blev det så iallafall! Kan ju inte alltid vara så där djup och filosofisk!

Modig eller dum?

Känslor gör människan sårbar. Genom sina känslor blottar man sitt inre, sin själ. Man kan bara hoppas att man inte blir trampad på. Sårad. Ensam i tårar.

Det är därför kärlek och tillit ligger så nära. Att älska är omöjligt om man inte kan lita på varandra.

Men om älska hör ihop med tillit, vad hör då att tycka om någon ihop med? När man inte känner personen tillräckligt för att vara säker på vem det egentligen är. Innerst inne. Man kan inte helt lita på personen eftersom man inte vet om han är vem han utgett sig att vara. Men ska man då inte tro på något han säger i rädsla att bli sårad?

Det är då man måste våga chansa. Våga tro på att det som visas utåt inte bara är en mask, en fasad. Våga ge sig ut på tunn is och se vad som händer. Kommer det att bära eller brista? Sluta lyckligt eller i tårar?

Det är därför känslor är så skrämmande. Gränsen är hårfin mellan lycka och sorg. Tillit och naivitet. Hur ska man kunna veta när steget ut i det okända är modigt eller bara dumdristigt?

Framtiden

"15e april är en mycket viktig dag i era liv, vet ni varför? Det är sista dagen för att söka in till högskola/universitet i höst!"

Det berättade syo för oss idag och visst känns det skrämmande att det inte går att skjuta upp framtiden mycket längre. Hur ska man kunna veta vad man vill när det finns så fruktansvärt mycket att välja på? Just nu vill jag bara göra något annat efter studenten, som de flesta andra. Jobba och resa, men för det behöver man ju ett jobb. Så först och främst gäller det ju att hitta det. Jo, sommarjobb har jag, men i höst gäller det att hitta något annat att syssla med. När man slutar skolan går man ju från student till arbetslös över en natt. Lite skrämmande när man tänker på det.

Bläddrade lite i anmälningskatalogen till universitet och högskolor också för att kolla läget. Det finns hela 10 platser på programmet jag spanat in just nu! Så önska mig lycka till!

Men det löser sig väl! Det gör det alltid! Annars får jag väl hitta på något annat inte mer med det!

Blev iallafall glad när jag fick direkt/kompletteringskvoten förklarad för mig och fick veta att det inte är hur lång tid efter man tagit studenten som räknas utan ifall man kompletterar sina betyg eller inte. Så nu kan jag iallafall skjuta upp pluggandet något extra år utan att vara rädd att bli placerad sist på grund av det!

Framtiden....
Vi får väl se vad som händer.
Men det blir nog bra.
Det hoppas jag iallafall!

Fördomar...

"Skolan skall främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Ingen skall i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder eller för annan kränkande behandling. Tendenser till trakasserier och annan kränkande behandling skall aktivt motverkas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser."
(http://www.jamstalldskola.se/)

Fördomar bland lärare gentemot elever. Är det accetabelt enligt skolverkets läroplan om jämställdhet?

Men det är väl inte något vi behöver oroa oss för på vår skola? Eller?

Ett exempel som de flesta känner till måste vara esteternas strävan i naturkunskapen. De är ju faktist enligt en lärare lägre stående varelser(!) som inte kan få mer än g. Om ens det... De får till och med rådet att inte gå på lektionerna eftersom det ändå inte är någon ide... Men då kan man fråga sig; vad händer om en av de fantastiska natureleverna, som flera av dem spelar instrument, hade bestämt sig för att faktist gå estet istället? Hade deras hjärnor då helt plötsligt degraderats så att de inte längre hade chans till mvg utan snarare låg på g-minus? Hur går den ekvationen ihop?

En annan fördom går att hitta bland idrottslärare som har så kallade pluggklasser som till exempel IB. För eftersom man går IB så är man ju en pluggis, och pluggisar idrottar inte, de sitter bara hemma på fritiden och räknar matte hela tiden. Eller hur? Fel, fel, fel!! Jag vet många inklusive mig själv som haft mvg i gymnastik på högstadiet och sedan valt en plugglinje på gymnasiet. Iochmed det försvann också chansen till mvg i gymnastik. Visst jag överdriver lite. Det är jag medveten om. Men visst blir man arg när ens gymnastik lärare "försvunnit" ifrån ca 80% av lektionerna (fika rast???) och efter ungefär ett år fortfarande inte hade lärt sig mitt namn. Trots att jag hade bra resultat på allt och tillochmed höll i en egen lektion...

Andra jag känner har också fått konstaterat av sin idrottslärare att "mvg kan man bara få om man går idrott". Betyder det då att endast esteter har rätt att få mvg i bild, musik och dans? Endast samhällare har rätt att få mvg i geografi, religion, samhällskunskap och historia? Behöver jag fortsätta?

Att döma en hel klass efter beteende är också något jag inte tycker är okej. Visst, jag kan hålla med om att det kan vara svårare att plugga när vi delar lokaler med idrott och op jämfört med när vi var på övervåningen. Men det beror ju inte på att de inte är "lika sofistikerade och intelligenta" som oss. Som en lärare så fint slängde ur sig. Jag tror snarare att det beror på att de har mer tid över. Jag uppför mig inte heller så sofistikerat alltid men när jag är i skolan är jag oftast upptagen med att plugga. Det är snarare där problemet ligger i uppdelandet av lokaler. Inte i att de inte kan uppföra sig utan att de har så mycket tid över jämfört med oss. Jo, jag vet! Vissa av dem kan inte uppföra sig, men ska det då gå ut över hela deras klasser? Det tycker jag bara är orättvisa fördomar!

Så "oss mot dem" som läraren sa på lektionen håller jag inte alls med om! Varför skapa barriärer och bygga upp fördomar?

Jag trodde lärare skulle motverka det och att skolan skulle "främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse".
Istället möts vi av dessa fördomar från lärare dagligen. Antagligen omedvetet men det är ändå skrämmande.

Och sen undrar vi varför fördomar existerar...


Jag vet att jag inte är någon ängel jag heller. Jag har också fördomar, det har vi alla. Men att bli medveten om det och öppna ögonen är ju första steget mot förändring...

Dagar och dagar....

Ibland har man en sån där dag då allt bara går som det ska. Man svävar på rosa moln och är lycklig! Dagen flyter förbi felfritt och allt är bara underbart!

Idag var inte en sån dag!

Idag var en sån dag när allt som möjligtvis kan gå fel självklart gör det. Dagen börjar med stress och bråttom till bussen. När jag försöker göra iordning frukosten kommer vår kära lilla Alfons och vill vara med. Visst han är världens sötaste lilla kissekatt! Men det betyder inte att jag vill ha honom runt benen, i kylskåpet och på köksbordet ätandes min yoghurt!

Efter en springmarch till bussen får jag självklart stå och vänta eftersom Västtrafik inte direkt är kända för att vara i tid. Den försenade bussen leder till att jag knappt hinner prata med Ulrika om Extended Essay som ska vara inlämnad imorgon.

På mattelektionen kommer nästa ilskeutbrott. Bengt och jag pratar förbi varandra och jag förstår inte överhuvudtaget vad jag ska göra med mitt arbete. Arg som ett bi och försenad klampar jag iväg mot kemilektionen bara för att inse att jag inte har en aning om var min klass är. Efter ett tags letande hittar jag klassen och inser att lektionen bara består av meningslöst prat. Men bra! Tänker jag, kul att sitta här och slösa bort tiden. Jag vill hem!

Dock hade jag missbedömt situationen. Kallpratet var en taktik från Lovis sida för att få oss på bra humör till det oförberedda provet hon sen så glatt slängde fram. Jag var dock verkligen inte på humör för ett oförberett prov utan surnade till ännu mer.

Väl påväg hem från skolan kliver jag utanför dörren och vad möts jag av om inte regn.. Jaa, vad kunde bättre symbolisera mitt humör? Det bidrog iallafall inte till att göra mig gladare.

På bussen tvärbromsade chaffören så min väska välte. Labrapporter, fysikböcker, pennor och plånbok flyger fram under sätena ackompanjerat av en ljudlig suck och svordom från mig. Bara att krypa runt på golvet och plocka ihop allt.

Väl hemma gav jag efter ett tag upp med matten. Ingen energi kvar till den efter den här dagen.

Men morgondagen kan väl knappast bli sämre iallafall om man ser det från den ljusa sidan!

=)

Däääääär fick vi dig!

Någon som lyssnar på Morrongängets luringen?

Det är så kul att lyssna på de stackarna som blir totalt grundlurade på grund av att deras fyndiga vänner ringt in och tipsat. De blir argare och argare på personen i andra änden som beter sig som ett riktigt svin i de flesta fall! Men när de förstår att de blivit lurade skrattar de förstås lika högt som vi lyssnare gör. Några svordomar brukar också nämnas och hämnden börjar snabbt planeras!

Punk'd är ett program av liknande karaktär på MTV. Kändisar som lurar varandra i dolda kameran stil. Att programledaren är snygga, charmiga Ashton Kutcher gör ju inte programmet sämre...

Själv har jag nyligen råkat ut för en riktigt läskig händelse! En kille vid namn Charles har börjat förfölja mig. Spionera på mig på bussar, ta reda på min adress, min skola, tillochmed min klass! Till råga på allt bor han i Uddevalla och åker bussarna till Onsala bara för att spionera.

Japp någon måste driva med mig! Det var min första tanke! Så jag frågar mina kompisar lite diskret men ingen vet vad jag pratar om. Den huvudmisstänkte var självklart Charlotta, men eftersom jag vet att hon inte kan ljuga godtar jag hennes nekande svar.

Den här läskige killen, Charles, har ingen mailadress utan kommunicerar med mig via min blogg. Det hela börjar bli lite obehagligt och vid det här laget vet nog de flesta om min rädsla för att åka buss ensam. Jag menar vem är Charles? Ett 40 årigt besatt freak? Visst han säger att han är 24 år, men på internet är man ju anonym eller hur!?

När han börjar blanda in min syster blir jag faktist lite rädd! Vad är de här för människa? Vågar jag gå utan för dörren mer? Visst jag har fortfarande mina misstankar om att någon driver med mig! Hoppas lite på det men vem skulle det kunna vara isåfall? Jag börjar bli räddare och räddare..

Ni börjar kanske förstå vart det här leder??
Jodå! Grundlurad har jag blivit!


Klart att det var Charlotta! Den jäveln! ;) Huvudmisstänkt från allra första början! Men inte visste jag att hon kunde ljuga! Det har hon ju aldrig lyckats med förut! Men man ska inte underskatta sina vänner, då passar de på!

Men vänta du Charles! Hämnden är ljuv!!!

En speciell plats i hjärtat

De finns kompisar och så finns det kompisar. Det finns de som kommer och går, som man delar en hel del skratt med och kanske tillochmed en del tårar. Men när de riktiga motgångarna kommer, det är då man vet vilka som är de äkta vännerna. De som man kan lite på i alla lägen. Som finns där i vått och torrt, och även om man inte ses eller hörs varje dag så vet man att platsen i hjärtat aldrig kommer att bli ersatt. För man vet att när som helst kan man ringa och då finns de där och ställer upp till 110 procent. Det betyder självklart inte att man ska ta någon för given. Men man ska vara medveten om vilka som är de riktiga äkta vännerna!

Den första riktiga kärleken kommer också alltid att ha en speciell plats i hjärtat. Det kommer alltid att finnas känslor kvar på ett eller annat sätt. Trots att man går vidare, träffar nya och blir kär på nytt så finns det alltid minnen tillsammans som man aldrig kommer att glömma. Att ha ett kompisförhållande efteråt är ofta svårt. Hur ska man bete sig för att inte såra? Inte inge falska förhoppningar? Hur ska man hantera och tolka sina känslor? Veta vad man själv vill. Det är inte lätt. Men tiden läker ofta alla sår eller iallafall de flesta, och man kan lära sig att förhålla sig till sina känslor på ett bra sätt. För de kommer alltid att finnas där. På gott och ont.

Du kommer alltid att finnas i mina tankar
Jag vet att jag kan ringa dig när som helst
Om jag är ledsen
Om jag är glad
Eller om jag bara vill prata en stund
Och du vet att jag alltid finns där för dig
Du har alltid en plats i mitt hjärta
Du betyder mycket!

Livslögnen eller att våga?

Har funderat en hel del på det här med att ljuga för sig själv. Jag tror man gör det mer än vad man faktist är medveten om. Inom allt! Inte bara kärleken. Man är rädd för sanningen. Trivs ganska bra att leva i sin livslögn. Ända tills den blir avslöjad.

"Tar man livslögnen från en genomsnittsmänniska så tar man därmed lyckan från henne" (Ibsen)

Jag tror verkligen att det ligger något i det. Det är lätt att bygga upp en perfekt liten värld runt sig själv. Att ignorera problem, välja att inte se dem. Det blir ju så mycket enklare då. Man kan misstänka att ens partner varit otrogen. Bevis kan ligga mycket väl synliga och ändå väljer många att inte ifrågasätta. Rädslan. Rädslan i att tillexempel förlora någon man älskar kan göra en människa blind. Men frågan är vad som händer sen. För allt kommer upp till ytan förr eller senare. Blir man då lyckligare av att ha ljugit för sig själv? Att ha skjutit upp det ofrånkomliga bara för att få leva lycklig i lögnen. Bara en liten stund.

Svaret kan verka enkelt. Enda till man själv är i samma situation. För ljuga för sig själv är inget man gör medvetet. Det är inte förrän efteråt man förstår sitt eget svek. Som sagt handlar det om rädsla.
Vi människor är så komplexa. Hur många kan handen på hjärtat säga att de vet exakt vem de är. Att de känner sig själva utan och innan?

Hela livet är en jakt på identitet.

Det behöver inte betyda att vi helt saknar identitet. Bara att vi alla har mer eller mindre utav det. Ju bättre man känner sig själv, desto säkrare blir man också på vad man vill. Man vet vad man är värd och vad man mår bra av och behöver därför inte ljuga för sig själv lika ofta.

Att ljuga är att inte våga.
"Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv." (Kierkegaard)

Jag beundrar de som vågar. Vågar kasta sig ut trots att de vet att risken är stor att det kommer göra ont. Jag tycker om att stå med ena foten kvar. Lite säkerhet. Klättra ner lite långsamt. Och ibland kanske jag tar ett skutt. Någon gång då och då tar jag dock mod till mig och kastar mig ut. Jag vågar! Det gör ibland ont, men de gånger då man tar mark utan att skada sig. Det är äkta lycka!

"Och kom ihåg att det som inte dödar, det härdar! "
(Oskar, one of our times big thinkers and philisophers!)
redigerat efter begäran av ovannämnda!

What is the background musical theme of your life?

The background music of a movie sets the mood for everything that happens in the movie.
The "musical theme" of our lives sets the "mood" of our lives.

What is the background musical theme of your life?

Think how you begin your first sentence when you talk to someone.
How do you respond to someone asking you how are you?
Think, what is your first concern… yourself or the welfare of others?

What is your internal drive?

What makes you get up in the morning?
Where are you going with your life?
What do you think about? - Your present? Your past?
What are your goals for your future?

You can set your "musical theme".

Your attitude is formed by your experiences, past and present.
Your future is molded by your background "musical theme".
An "I can" attitude takes you places. For example, if a door closes, the "I can" attitude will search for another door to open. The "I can't" attitude will never get up to open another door, so it will never find out if there is another door to be opened. It admits defeat before trying.

The secret of success is that if you fail, keep on trying.
May the difficulties in life become challenges,

(http://faithleap.home.att.net/)

Jag vill inte...

Jag vill inte vara svag. Jag vill inte bli påverkad. Vill inte tänka på vad du gör eller var du är. Inte gå och fundera på vad du tänker. Om det kanske finns en chans ändå...

Egentligen är jag nöjd som det är nu! Jag mår bra. Leendet är äkta. Det är ingen mask som det ibland kan vara. Nöjd med vänskap. Behöver inte mer.

Men småsaker du säger får hoppet att vakna gång på gång. Trots att jag inte vill. Trots att jag säger till mig själv att sluta inbilla mig.
Du leker med mina känslor omedvetet. Inte för att vara elak eller för att du inte bryr dig. Nej, bara utan att förstå. Helt oskyldigt, och det gör det nästan ännu svårare.

Efter plugget....

...det fixar sig alltid!

Men man måste ju börja ta tag i det nu om det ska hända något!
Har verkligen funderat starkt på att åka till spanien, plugga spanska och försöka få något jobb och stanna där något år.
Tittade på Dirty dancing 2 idag och blev då ännu mer övertygad! Ja jag vet att den utspelar sig på Kuba, men språket och kulturen är ju ungefär densamma! Det är ju inte bara spanien som lockar! Liknande länder går också bra!

Här kommer iallafall tre anledningar till att lära sig spanska och resa iväg!!



Diego Luna, mexikansk skådespelare



Rafael Nadal, spansk tennisspelare



Cristiano Ronaldo, portugisisk fotbollspelare (portugisiska är ju nästan som spanska, eller hur?!)

En bra helg =)

Helgen har varit riktigt lyckad!
I fredags blev det chez amis med några goingar från klassen, en bit mat, en hel del shotar och en massa prat och skratt sammanfattar kvällen rätt bra. Johanna och jag fick höra världens sämsta raggningsreplik och blev även kallade för kloner. Det är väl det blonda håret och bleka ansiktet som gör det. No offence Johanna, men vi är ju inte speciellt bruna! Vi gick vidare till Blvd där kön var milslång, hamnade därför sen på keybar bland alla bratsen, vilket var sådär. Men kvällen började ju bra iallafall!

På lördagen åkte jag in till göteborg med mamma och sofia. Efter mycket provande hittade jag tillslut en balklänning! Jättefin och det är skönt att få det gjort såhär tidigt. Har ju ingen att gå med än bara tyvärr. Har ju inte så många killkompisar, men annars får jag väl gå med tjejgänget! Funderat lite över det faktiskt. Vad är roligast, att fråga någon man känner sådär halvt och kanske få lite småtråkigt, eller att inte ha någon baldejt och gå med tjejkompisarna, då får jag ju iallafall garanterat kul. Men det anses väl antagligen totalt misslyckat att inte ha någon baldejt... Får se hur det blir med den saken.

Blev mingel på kvällen med som vanligt! Helt nyktra var jag och Malin med. Riktigt duktiga tyckte vi att vi var som hade kul utan spriten. Förundrades också över hur många det faktist är som tar kvart i två bussen hem.

Idag blev det promenad i solskenet med Malin och Fame. Det kändes som en riktig vårdag. Vädret förvirrar mig något otroligt just nu! Snö i onsdags, storm i fredags och vår idag. Måste vara växthuseffekten! Fungerar alltid att skylla på den när det är något oförklarligt. Just nu sitter jag och gör min Math Portfolio, får inte ekvationerna att gå ihop. Funderar på om man kanske kan skylla det också på växthuseffekten. Men det kanske inte går...


4sinX-cosX=0 Svar:Går inte att lösa på grund av växthuseffekten.

Helt slut

Rimliga krav. Hur ställer man det på sig själv? När man hela livet fått höra hur duktig man är och att man ska ta tillvara på det. "Det är klart att man ska plugga när man har såna förutsättningar" "Du som är så smart, det är klart att du klarar det" Försöker intala mig själv att det inte spelar någon roll hur det går. Allt löser sig tillslut ändå.
Meningen med livet kanske är 42, men inte 42 poäng på IB!

Men har svårt att övertyga mig själv.
Bekräftelse. En drog. Att få höra hur duktig man är. Att få se resultat. Ett evigt strävande efter att lyckas. En kort stund av lycka.

Men sen då? Vad händer sen?

Det är som ett beroende. Som i en dålig relation där man låter sig bli illa behandlad för att man mår så bra av de små stunder då man faktist blir älskad.
Bakslaget är stressen. Det evigt dåliga samvetet när man gör något roligt istället för att plugga.

Ska det vara så?
Man är ju bara 18 en gång. Ja, snart är jag inte ens 18 längre. Jag vill inte se tillbaka på min ungdom och säga: "Nee jag har tyvärr inga roliga minnen för jag satt hemma och pluggade". Det är det inte värt!

Tycker ändå att jag har kommit en bit på vägen genom att inse att jag inte mår bra av den här stressen. Jag har tagit det lite lugnare iår. Inte brutit ihop än den här terminen iallafall!
Är en väldigt känslosam person. Det är mycket svart eller vitt. Lätt till både tårar och skratt. På gott och ont!

Men 2008 ska domineras av skratt! Det är mitt mål! Proven får gå som dom vill, den tiden jag har lagt ner kommer löna sig det vet jag! Bara jag får ihop TOK så löser sig allt.

Allt kommer ordna sig till det bästa. Det brukar ju bli bra!

Love is a conscious act of will

Love is a conscious act of will
Ett uttalande på engelskalektionen som ledde till en del tankar. Diksussionen var angående droger och beroende och självklart nämndes kärlek som ett beroende. "Ett psykologiskt beroende som man själv framkallar". Eller kanske snarare förälskelsen, för det är skillnad på att vara kär och förälskad.

Eller att älska.

Att definiera alla ord som har med kärlek att göra har jag inte lust med. Jag vill inte heller tänka på kärlek, förälskelse eller vilket namn man än vill ge det i såna gråa och tråkiga termer som "a conscious act of will". Hälften av spänningen som har med förälskelser att göra är ju känslan av att inte veta vad man vill eller känner. Hur ska man då kunna intala sig att det är ett medvetet val man gör?

Nej jag och Ani protesterar mot den här synen på kärlek!
"We don't agree! Don't destroy our vision of love!"

Apropå kärlek, beroende och droger är James Blunts "Give me some love" en av de mest spelade låtarna hos mig just nu. Så fin men på ett hemskt sätt. Jag skulle nog tolka den som att han byter ett beroende mot ett annat. Kärlek mot droger.
Jag hade valt kärlek alla gånger. Trots att kärlek gör ont! Ont som fan faktist!

Why don't you give me some love
I've taken shipload of drugs
I'm so tired of never fixing the pain
Valium said to me
I take you seriously
And we'll come back as someone else
Who's better than yourself

Dagens slutsats efter diskussion och vissa tolkningssvårigheter med Ani (istället för att göra kemin):
"Killar går inte att tolka. De kommer alltid att göra oväntade saker och förvåna dig! Vare sig utgången är positiv eller negativ. Inte ens när de försöker förklara sig och göra sig förstådda går det att riktigt förstå vad som rör sig där inne! Nej kvinnor är från Venus och män är från Mars, punkt slut och så var det med det!"

(Som de duktiga IBbarn vi är har vi även haft en riktigt bra struktur på våran diskussion, innehållandes point example and explain. Även slutsats. Inledningen blev nog snarare någon slags in medias res men det ökar väl bara spänningen antar jag!)

Förlåt. Vet att jag är skadad!

I hate sundays

Idag är en seg dag. Söndagar i allmänhet är sega dagar. Det är såna där dagar som bara går utan att man gör något vettigt överhuvudtaget. Dagar som man säger hela dagen att man borde plugga. Men det gör man aldrig.

Söndagar är inte singeldagar.

Om fredagar och lördagar är singlarnas dagar så är söndagarna definitivt parens dag. Söndagar ska man ligga och kolla på tv och slappa. Inte ensam. Med någon man tycker om. Man ska pussas och kramas och allmänt tycka om varandra.

Jag tycker inte om söndagar.

Plus att efter söndag kommer måndag. Jag tycker inte om måndagar heller. I live for the weekends. And now this one is almost over.

Tråkigt..

kärlek är ett spel

Det är väldigt lätt att ljuga för sig själv har jag förstått. Att låtsas att känslor gått över eller att de aldrig uppstått, det är väldigt lätt att intala sig själv och andra det. Men innerst inne finns det något litet tecken som säger det motsatta. Varför lyssnar man inte på det?

Då hade man sluppit bli sårad.

För det är alltid så det slutar. Frågon är om det är värt det.

Mycket tårar fälldes förra året, både för mig själv och för kompisars skull. Min naiva syn på kärlek förändrades drastiskt. Kärlek är inte så lätt som man kan tro. När man var liten så var det enkelt. Jag gillar dig, du gillar mig. Får jag chans?
Nu är allt ett jävla spel! Och tro inte att det finns några spelregler, det kan du ju glömma! För i kärlek är allt tillåtet.

Och det kanske iochför sig är bäst så.

För hur spännande hade flörtande varit om man visste hur allt skulle sluta?
Men trots det svider det i hjärtat när tårarna rinner.
I kärlek finns det nog bara dåliga förlorare.

3476 sammanfattar dagen rätt bra!

Om det inte framgår av titeln så har jag nu skrivit 3476 ord på EE. Och jag är nu dödstrött! Bara sammanfattning kvar nu men den får vänta till imorgon. Har ingen aning om hur kvaliten blev med tanke på att jag är helt slut i hjärnan! Men det får duga helt enkelt!

"här ligger jag och duger!" (bob hansson)

Sen är jag väldigt stolt över älsklingsflickan som klarat teorin idag!!
Grattis Charlotta!! <3

Extended dag

Idag handlar min dag endast om extended essay. Hade lite svårt med att organisera de olika temana och vad jag hade hittat så det slutade med att jag skrev in allt på datorn, skrev ut det och klippte isär det. Så nu ligger min disposition kan man väl kalla det på bordet framför mig i mer eller mindre ordning. Det beror på hur man ser det! Men nu har jag iallafall skrivit 842 ord. Bara ca 3200 ord kvar! jippie! haha så det är väl bäst att jag fortsätter!

Så här ser min uppsats ut för tillfället då..

Knark till Alex

Eftersom Alex säger att hon tänker knarka min blogg om jag skriver borde jag väl kanske egentligen inte skriva. Inte vill jag att en sån underbar flicka ska börja knarka! Men nu gör jag det ändå för jag tolkade hennes "knarka" på ett positivt sätt.
Anledningen till detta uttal om knarkande var mitt inlägg till hennes blogg angående att vara ib-skadad vilket jag nog får anses vara. Iallafall om man ska tro Ani, och Ani är en mycket trovärdig källa, trots att hon är lika skadad själv. Det kanske beror på att vi har haft alla lektioner tillsammans i snart två år och man blir ju som man umgås har jag hört.

Ani och jag har som IB-skadade små barn en förmåga att koppla allt vi upplever till skolan. Vi jämför oss med Nick Hornby som kopplar allt han upplever till fotboll, vi däremot kopplar allt till IB-ämnen! Jag vet att ni andra IB-barn förstår oss! Tillexempel Fabienne som utsetts till den mest IB-skadade i klassen efter att ha påstått att plugga är ett fysiskt behov. Men till andra som möter oss, snälla bli inte rädda! Vi kanske är lite nördiga men vi har minsann andra sidor med!

Så det så!

Så varsågod alex! Här får du lite knark! Bli inte för beroende bara för uppdateringar kommer väldigt sporadiskt!

Att välja

Vi väljer själva hur vi vill leva våra liv! Det är bara genom att själva göra de val som är rätt för just oss som vi kan leva det liv vi vill. Ingen annan kommer att göra de rätta valen för oss och om vi inte är nöjda med våra liv kan vi inte skylla på någon annan. Vi är själva ytterst ansvariga för det liv vi skapar åt oss själva. Vi ska inte begränsa oss själva.

"Vi är just så stora förvåna oss själva" (Bob Hansson)

Ja, jag är just nu insnöad i Bob Hansson och det existentialistiska temat. Jag skyller det på min Extended Essay (just det, får ju inte skylla på någon annan) men måste erkänna att jag tycker att det är riktigt intressant!
Har tillochmed uppskattat en del av de faktaböcker om existentialism som jag har läst. Trots att de kan vara riktigt flummiga och krångliga ibland:

"Varat själv karaktäriseras genom att vara något annat än det varande vilket ju innebär: vara något annaat än ett innehåll. Men det betyder att varat i en viss bemärkelse är icke-vara, är intet; därför hör varat och intet samman. Varat och intet är inte alternativ, man kan inte säga antingen det ena eller det andra; intet är i själva varat, och om det inte var det, inte som ett främmande element utan som varats egen karaktär av "annanhet"..." (johannes slök)

Exakt såhär flummigt och krångligt kan alltså en del av existentialismen beskrivas. Men det är väl så med filosofisnubbar, de tänker så mycket att de krånglar in sig i sig själva.
Men vi får se hur det går med min Extended. Tycker iallafall att det är rätt kul! Så hoppas på bra resultat, men det spelar ju inte så stor roll hur det går om jag inte fixar min TOK. Men det är ju bara upp till mig själv!

Förresten, hur vet man om man börjar gilla någon eller om det bara är det där gamla vanliga bekräftelsebehovet som dyker upp?