Modig eller dum?

Känslor gör människan sårbar. Genom sina känslor blottar man sitt inre, sin själ. Man kan bara hoppas att man inte blir trampad på. Sårad. Ensam i tårar.

Det är därför kärlek och tillit ligger så nära. Att älska är omöjligt om man inte kan lita på varandra.

Men om älska hör ihop med tillit, vad hör då att tycka om någon ihop med? När man inte känner personen tillräckligt för att vara säker på vem det egentligen är. Innerst inne. Man kan inte helt lita på personen eftersom man inte vet om han är vem han utgett sig att vara. Men ska man då inte tro på något han säger i rädsla att bli sårad?

Det är då man måste våga chansa. Våga tro på att det som visas utåt inte bara är en mask, en fasad. Våga ge sig ut på tunn is och se vad som händer. Kommer det att bära eller brista? Sluta lyckligt eller i tårar?

Det är därför känslor är så skrämmande. Gränsen är hårfin mellan lycka och sorg. Tillit och naivitet. Hur ska man kunna veta när steget ut i det okända är modigt eller bara dumdristigt?

Framtiden

"15e april är en mycket viktig dag i era liv, vet ni varför? Det är sista dagen för att söka in till högskola/universitet i höst!"

Det berättade syo för oss idag och visst känns det skrämmande att det inte går att skjuta upp framtiden mycket längre. Hur ska man kunna veta vad man vill när det finns så fruktansvärt mycket att välja på? Just nu vill jag bara göra något annat efter studenten, som de flesta andra. Jobba och resa, men för det behöver man ju ett jobb. Så först och främst gäller det ju att hitta det. Jo, sommarjobb har jag, men i höst gäller det att hitta något annat att syssla med. När man slutar skolan går man ju från student till arbetslös över en natt. Lite skrämmande när man tänker på det.

Bläddrade lite i anmälningskatalogen till universitet och högskolor också för att kolla läget. Det finns hela 10 platser på programmet jag spanat in just nu! Så önska mig lycka till!

Men det löser sig väl! Det gör det alltid! Annars får jag väl hitta på något annat inte mer med det!

Blev iallafall glad när jag fick direkt/kompletteringskvoten förklarad för mig och fick veta att det inte är hur lång tid efter man tagit studenten som räknas utan ifall man kompletterar sina betyg eller inte. Så nu kan jag iallafall skjuta upp pluggandet något extra år utan att vara rädd att bli placerad sist på grund av det!

Framtiden....
Vi får väl se vad som händer.
Men det blir nog bra.
Det hoppas jag iallafall!

Fördomar...

"Skolan skall främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Ingen skall i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder eller för annan kränkande behandling. Tendenser till trakasserier och annan kränkande behandling skall aktivt motverkas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser."
(http://www.jamstalldskola.se/)

Fördomar bland lärare gentemot elever. Är det accetabelt enligt skolverkets läroplan om jämställdhet?

Men det är väl inte något vi behöver oroa oss för på vår skola? Eller?

Ett exempel som de flesta känner till måste vara esteternas strävan i naturkunskapen. De är ju faktist enligt en lärare lägre stående varelser(!) som inte kan få mer än g. Om ens det... De får till och med rådet att inte gå på lektionerna eftersom det ändå inte är någon ide... Men då kan man fråga sig; vad händer om en av de fantastiska natureleverna, som flera av dem spelar instrument, hade bestämt sig för att faktist gå estet istället? Hade deras hjärnor då helt plötsligt degraderats så att de inte längre hade chans till mvg utan snarare låg på g-minus? Hur går den ekvationen ihop?

En annan fördom går att hitta bland idrottslärare som har så kallade pluggklasser som till exempel IB. För eftersom man går IB så är man ju en pluggis, och pluggisar idrottar inte, de sitter bara hemma på fritiden och räknar matte hela tiden. Eller hur? Fel, fel, fel!! Jag vet många inklusive mig själv som haft mvg i gymnastik på högstadiet och sedan valt en plugglinje på gymnasiet. Iochmed det försvann också chansen till mvg i gymnastik. Visst jag överdriver lite. Det är jag medveten om. Men visst blir man arg när ens gymnastik lärare "försvunnit" ifrån ca 80% av lektionerna (fika rast???) och efter ungefär ett år fortfarande inte hade lärt sig mitt namn. Trots att jag hade bra resultat på allt och tillochmed höll i en egen lektion...

Andra jag känner har också fått konstaterat av sin idrottslärare att "mvg kan man bara få om man går idrott". Betyder det då att endast esteter har rätt att få mvg i bild, musik och dans? Endast samhällare har rätt att få mvg i geografi, religion, samhällskunskap och historia? Behöver jag fortsätta?

Att döma en hel klass efter beteende är också något jag inte tycker är okej. Visst, jag kan hålla med om att det kan vara svårare att plugga när vi delar lokaler med idrott och op jämfört med när vi var på övervåningen. Men det beror ju inte på att de inte är "lika sofistikerade och intelligenta" som oss. Som en lärare så fint slängde ur sig. Jag tror snarare att det beror på att de har mer tid över. Jag uppför mig inte heller så sofistikerat alltid men när jag är i skolan är jag oftast upptagen med att plugga. Det är snarare där problemet ligger i uppdelandet av lokaler. Inte i att de inte kan uppföra sig utan att de har så mycket tid över jämfört med oss. Jo, jag vet! Vissa av dem kan inte uppföra sig, men ska det då gå ut över hela deras klasser? Det tycker jag bara är orättvisa fördomar!

Så "oss mot dem" som läraren sa på lektionen håller jag inte alls med om! Varför skapa barriärer och bygga upp fördomar?

Jag trodde lärare skulle motverka det och att skolan skulle "främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse".
Istället möts vi av dessa fördomar från lärare dagligen. Antagligen omedvetet men det är ändå skrämmande.

Och sen undrar vi varför fördomar existerar...


Jag vet att jag inte är någon ängel jag heller. Jag har också fördomar, det har vi alla. Men att bli medveten om det och öppna ögonen är ju första steget mot förändring...