Modig eller dum?

Känslor gör människan sårbar. Genom sina känslor blottar man sitt inre, sin själ. Man kan bara hoppas att man inte blir trampad på. Sårad. Ensam i tårar.

Det är därför kärlek och tillit ligger så nära. Att älska är omöjligt om man inte kan lita på varandra.

Men om älska hör ihop med tillit, vad hör då att tycka om någon ihop med? När man inte känner personen tillräckligt för att vara säker på vem det egentligen är. Innerst inne. Man kan inte helt lita på personen eftersom man inte vet om han är vem han utgett sig att vara. Men ska man då inte tro på något han säger i rädsla att bli sårad?

Det är då man måste våga chansa. Våga tro på att det som visas utåt inte bara är en mask, en fasad. Våga ge sig ut på tunn is och se vad som händer. Kommer det att bära eller brista? Sluta lyckligt eller i tårar?

Det är därför känslor är så skrämmande. Gränsen är hårfin mellan lycka och sorg. Tillit och naivitet. Hur ska man kunna veta när steget ut i det okända är modigt eller bara dumdristigt?