onsdag 30 januari 2008

Livslögnen eller att våga?

Har funderat en hel del på det här med att ljuga för sig själv. Jag tror man gör det mer än vad man faktist är medveten om. Inom allt! Inte bara kärleken. Man är rädd för sanningen. Trivs ganska bra att leva i sin livslögn. Ända tills den blir avslöjad.

"Tar man livslögnen från en genomsnittsmänniska så tar man därmed lyckan från henne" (Ibsen)

Jag tror verkligen att det ligger något i det. Det är lätt att bygga upp en perfekt liten värld runt sig själv. Att ignorera problem, välja att inte se dem. Det blir ju så mycket enklare då. Man kan misstänka att ens partner varit otrogen. Bevis kan ligga mycket väl synliga och ändå väljer många att inte ifrågasätta. Rädslan. Rädslan i att tillexempel förlora någon man älskar kan göra en människa blind. Men frågan är vad som händer sen. För allt kommer upp till ytan förr eller senare. Blir man då lyckligare av att ha ljugit för sig själv? Att ha skjutit upp det ofrånkomliga bara för att få leva lycklig i lögnen. Bara en liten stund.

Svaret kan verka enkelt. Enda till man själv är i samma situation. För ljuga för sig själv är inget man gör medvetet. Det är inte förrän efteråt man förstår sitt eget svek. Som sagt handlar det om rädsla.
Vi människor är så komplexa. Hur många kan handen på hjärtat säga att de vet exakt vem de är. Att de känner sig själva utan och innan?

Hela livet är en jakt på identitet.

Det behöver inte betyda att vi helt saknar identitet. Bara att vi alla har mer eller mindre utav det. Ju bättre man känner sig själv, desto säkrare blir man också på vad man vill. Man vet vad man är värd och vad man mår bra av och behöver därför inte ljuga för sig själv lika ofta.

Att ljuga är att inte våga.
"Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv." (Kierkegaard)

Jag beundrar de som vågar. Vågar kasta sig ut trots att de vet att risken är stor att det kommer göra ont. Jag tycker om att stå med ena foten kvar. Lite säkerhet. Klättra ner lite långsamt. Och ibland kanske jag tar ett skutt. Någon gång då och då tar jag dock mod till mig och kastar mig ut. Jag vågar! Det gör ibland ont, men de gånger då man tar mark utan att skada sig. Det är äkta lycka!

"Och kom ihåg att det som inte dödar, det härdar! "
(Oskar, one of our times big thinkers and philisophers!)
redigerat efter begäran av ovannämnda!

tisdag 29 januari 2008

What is the background musical theme of your life?

The background music of a movie sets the mood for everything that happens in the movie.
The "musical theme" of our lives sets the "mood" of our lives.

What is the background musical theme of your life?

Think how you begin your first sentence when you talk to someone.
How do you respond to someone asking you how are you?
Think, what is your first concern… yourself or the welfare of others?

What is your internal drive?

What makes you get up in the morning?
Where are you going with your life?
What do you think about? - Your present? Your past?
What are your goals for your future?

You can set your "musical theme".

Your attitude is formed by your experiences, past and present.
Your future is molded by your background "musical theme".
An "I can" attitude takes you places. For example, if a door closes, the "I can" attitude will search for another door to open. The "I can't" attitude will never get up to open another door, so it will never find out if there is another door to be opened. It admits defeat before trying.

The secret of success is that if you fail, keep on trying.
May the difficulties in life become challenges,


(http://faithleap.home.att.net/)

Jag vill inte...

Jag vill inte vara svag. Jag vill inte bli påverkad. Vill inte tänka på vad du gör eller var du är. Inte gå och fundera på vad du tänker. Om det kanske finns en chans ändå...

Egentligen är jag nöjd som det är nu! Jag mår bra. Leendet är äkta. Det är ingen mask som det ibland kan vara. Nöjd med vänskap. Behöver inte mer.

Men småsaker du säger får hoppet att vakna gång på gång. Trots att jag inte vill. Trots att jag säger till mig själv att sluta inbilla mig.
Du leker med mina känslor omedvetet. Inte för att vara elak eller för att du inte bryr dig. Nej, bara utan att förstå. Helt oskyldigt, och det gör det nästan ännu svårare.

söndag 27 januari 2008

Efter plugget....

...det fixar sig alltid!

Men man måste ju börja ta tag i det nu om det ska hända något!
Har verkligen funderat starkt på att åka till spanien, plugga spanska och försöka få något jobb och stanna där något år.
Tittade på Dirty dancing 2 idag och blev då ännu mer övertygad! Ja jag vet att den utspelar sig på Kuba, men språket och kulturen är ju ungefär densamma! Det är ju inte bara spanien som lockar! Liknande länder går också bra!

Här kommer iallafall tre anledningar till att lära sig spanska och resa iväg!!



Diego Luna, mexikansk skådespelare



Rafael Nadal, spansk tennisspelare



Cristiano Ronaldo, portugisisk fotbollspelare (portugisiska är ju nästan som spanska, eller hur?!)

En bra helg =)

Helgen har varit riktigt lyckad!
I fredags blev det chez amis med några goingar från klassen, en bit mat, en hel del shotar och en massa prat och skratt sammanfattar kvällen rätt bra. Johanna och jag fick höra världens sämsta raggningsreplik och blev även kallade för kloner. Det är väl det blonda håret och bleka ansiktet som gör det. No offence Johanna, men vi är ju inte speciellt bruna! Vi gick vidare till Blvd där kön var milslång, hamnade därför sen på keybar bland alla bratsen, vilket var sådär. Men kvällen började ju bra iallafall!

På lördagen åkte jag in till göteborg med mamma och sofia. Efter mycket provande hittade jag tillslut en balklänning! Jättefin och det är skönt att få det gjort såhär tidigt. Har ju ingen att gå med än bara tyvärr. Har ju inte så många killkompisar, men annars får jag väl gå med tjejgänget! Funderat lite över det faktiskt. Vad är roligast, att fråga någon man känner sådär halvt och kanske få lite småtråkigt, eller att inte ha någon baldejt och gå med tjejkompisarna, då får jag ju iallafall garanterat kul. Men det anses väl antagligen totalt misslyckat att inte ha någon baldejt... Får se hur det blir med den saken.

Blev mingel på kvällen med som vanligt! Helt nyktra var jag och Malin med. Riktigt duktiga tyckte vi att vi var som hade kul utan spriten. Förundrades också över hur många det faktist är som tar kvart i två bussen hem.

Idag blev det promenad i solskenet med Malin och Fame. Det kändes som en riktig vårdag. Vädret förvirrar mig något otroligt just nu! Snö i onsdags, storm i fredags och vår idag. Måste vara växthuseffekten! Fungerar alltid att skylla på den när det är något oförklarligt. Just nu sitter jag och gör min Math Portfolio, får inte ekvationerna att gå ihop. Funderar på om man kanske kan skylla det också på växthuseffekten. Men det kanske inte går...


4sinX-cosX=0 Svar:Går inte att lösa på grund av växthuseffekten.

torsdag 24 januari 2008

Helt slut

Rimliga krav. Hur ställer man det på sig själv? När man hela livet fått höra hur duktig man är och att man ska ta tillvara på det. "Det är klart att man ska plugga när man har såna förutsättningar" "Du som är så smart, det är klart att du klarar det" Försöker intala mig själv att det inte spelar någon roll hur det går. Allt löser sig tillslut ändå.
Meningen med livet kanske är 42, men inte 42 poäng på IB!

Men har svårt att övertyga mig själv.
Bekräftelse. En drog. Att få höra hur duktig man är. Att få se resultat. Ett evigt strävande efter att lyckas. En kort stund av lycka.

Men sen då? Vad händer sen?

Det är som ett beroende. Som i en dålig relation där man låter sig bli illa behandlad för att man mår så bra av de små stunder då man faktist blir älskad.
Bakslaget är stressen. Det evigt dåliga samvetet när man gör något roligt istället för att plugga.

Ska det vara så?
Man är ju bara 18 en gång. Ja, snart är jag inte ens 18 längre. Jag vill inte se tillbaka på min ungdom och säga: "Nee jag har tyvärr inga roliga minnen för jag satt hemma och pluggade". Det är det inte värt!

Tycker ändå att jag har kommit en bit på vägen genom att inse att jag inte mår bra av den här stressen. Jag har tagit det lite lugnare iår. Inte brutit ihop än den här terminen iallafall!
Är en väldigt känslosam person. Det är mycket svart eller vitt. Lätt till både tårar och skratt. På gott och ont!

Men 2008 ska domineras av skratt! Det är mitt mål! Proven får gå som dom vill, den tiden jag har lagt ner kommer löna sig det vet jag! Bara jag får ihop TOK så löser sig allt.

Allt kommer ordna sig till det bästa. Det brukar ju bli bra!

måndag 21 januari 2008

Love is a conscious act of will

Love is a conscious act of will
Ett uttalande på engelskalektionen som ledde till en del tankar. Diksussionen var angående droger och beroende och självklart nämndes kärlek som ett beroende. "Ett psykologiskt beroende som man själv framkallar". Eller kanske snarare förälskelsen, för det är skillnad på att vara kär och förälskad.

Eller att älska.

Att definiera alla ord som har med kärlek att göra har jag inte lust med. Jag vill inte heller tänka på kärlek, förälskelse eller vilket namn man än vill ge det i såna gråa och tråkiga termer som "a conscious act of will". Hälften av spänningen som har med förälskelser att göra är ju känslan av att inte veta vad man vill eller känner. Hur ska man då kunna intala sig att det är ett medvetet val man gör?

Nej jag och Ani protesterar mot den här synen på kärlek!
"We don't agree! Don't destroy our vision of love!"

Apropå kärlek, beroende och droger är James Blunts "Give me some love" en av de mest spelade låtarna hos mig just nu. Så fin men på ett hemskt sätt. Jag skulle nog tolka den som att han byter ett beroende mot ett annat. Kärlek mot droger.
Jag hade valt kärlek alla gånger. Trots att kärlek gör ont! Ont som fan faktist!

Why don't you give me some love
I've taken shipload of drugs
I'm so tired of never fixing the pain
Valium said to me
I take you seriously
And we'll come back as someone else
Who's better than yourself


Dagens slutsats efter diskussion och vissa tolkningssvårigheter med Ani (istället för att göra kemin):
"Killar går inte att tolka. De kommer alltid att göra oväntade saker och förvåna dig! Vare sig utgången är positiv eller negativ. Inte ens när de försöker förklara sig och göra sig förstådda går det att riktigt förstå vad som rör sig där inne! Nej kvinnor är från Venus och män är från Mars, punkt slut och så var det med det!"

(Som de duktiga IBbarn vi är har vi även haft en riktigt bra struktur på våran diskussion, innehållandes point example and explain. Även slutsats. Inledningen blev nog snarare någon slags in medias res men det ökar väl bara spänningen antar jag!)

Förlåt. Vet att jag är skadad!

söndag 20 januari 2008

I hate sundays

Idag är en seg dag. Söndagar i allmänhet är sega dagar. Det är såna där dagar som bara går utan att man gör något vettigt överhuvudtaget. Dagar som man säger hela dagen att man borde plugga. Men det gör man aldrig.

Söndagar är inte singeldagar.

Om fredagar och lördagar är singlarnas dagar så är söndagarna definitivt parens dag. Söndagar ska man ligga och kolla på tv och slappa. Inte ensam. Med någon man tycker om. Man ska pussas och kramas och allmänt tycka om varandra.

Jag tycker inte om söndagar.

Plus att efter söndag kommer måndag. Jag tycker inte om måndagar heller. I live for the weekends. And now this one is almost over.

Tråkigt..

lördag 19 januari 2008

kärlek är ett spel

Det är väldigt lätt att ljuga för sig själv har jag förstått. Att låtsas att känslor gått över eller att de aldrig uppstått, det är väldigt lätt att intala sig själv och andra det. Men innerst inne finns det något litet tecken som säger det motsatta. Varför lyssnar man inte på det?

Då hade man sluppit bli sårad.

För det är alltid så det slutar. Frågon är om det är värt det.

Mycket tårar fälldes förra året, både för mig själv och för kompisars skull. Min naiva syn på kärlek förändrades drastiskt. Kärlek är inte så lätt som man kan tro. När man var liten så var det enkelt. Jag gillar dig, du gillar mig. Får jag chans?
Nu är allt ett jävla spel! Och tro inte att det finns några spelregler, det kan du ju glömma! För i kärlek är allt tillåtet.

Och det kanske iochför sig är bäst så.

För hur spännande hade flörtande varit om man visste hur allt skulle sluta?
Men trots det svider det i hjärtat när tårarna rinner.
I kärlek finns det nog bara dåliga förlorare.

torsdag 17 januari 2008

3476 sammanfattar dagen rätt bra!

Om det inte framgår av titeln så har jag nu skrivit 3476 ord på EE. Och jag är nu dödstrött! Bara sammanfattning kvar nu men den får vänta till imorgon. Har ingen aning om hur kvaliten blev med tanke på att jag är helt slut i hjärnan! Men det får duga helt enkelt!

"här ligger jag och duger!" (bob hansson)

Sen är jag väldigt stolt över älsklingsflickan som klarat teorin idag!!
Grattis Charlotta!! <3

Extended dag

Idag handlar min dag endast om extended essay. Hade lite svårt med att organisera de olika temana och vad jag hade hittat så det slutade med att jag skrev in allt på datorn, skrev ut det och klippte isär det. Så nu ligger min disposition kan man väl kalla det på bordet framför mig i mer eller mindre ordning. Det beror på hur man ser det! Men nu har jag iallafall skrivit 842 ord. Bara ca 3200 ord kvar! jippie! haha så det är väl bäst att jag fortsätter!

Så här ser min uppsats ut för tillfället då..

måndag 14 januari 2008

Knark till Alex

Eftersom Alex säger att hon tänker knarka min blogg om jag skriver borde jag väl kanske egentligen inte skriva. Inte vill jag att en sån underbar flicka ska börja knarka! Men nu gör jag det ändå för jag tolkade hennes "knarka" på ett positivt sätt.
Anledningen till detta uttal om knarkande var mitt inlägg till hennes blogg angående att vara ib-skadad vilket jag nog får anses vara. Iallafall om man ska tro Ani, och Ani är en mycket trovärdig källa, trots att hon är lika skadad själv. Det kanske beror på att vi har haft alla lektioner tillsammans i snart två år och man blir ju som man umgås har jag hört.

Ani och jag har som IB-skadade små barn en förmåga att koppla allt vi upplever till skolan. Vi jämför oss med Nick Hornby som kopplar allt han upplever till fotboll, vi däremot kopplar allt till IB-ämnen! Jag vet att ni andra IB-barn förstår oss! Tillexempel Fabienne som utsetts till den mest IB-skadade i klassen efter att ha påstått att plugga är ett fysiskt behov. Men till andra som möter oss, snälla bli inte rädda! Vi kanske är lite nördiga men vi har minsann andra sidor med!

Så det så!

Så varsågod alex! Här får du lite knark! Bli inte för beroende bara för uppdateringar kommer väldigt sporadiskt!

fredag 11 januari 2008

Att välja

Vi väljer själva hur vi vill leva våra liv! Det är bara genom att själva göra de val som är rätt för just oss som vi kan leva det liv vi vill. Ingen annan kommer att göra de rätta valen för oss och om vi inte är nöjda med våra liv kan vi inte skylla på någon annan. Vi är själva ytterst ansvariga för det liv vi skapar åt oss själva. Vi ska inte begränsa oss själva.

"Vi är just så stora förvåna oss själva" (Bob Hansson)

Ja, jag är just nu insnöad i Bob Hansson och det existentialistiska temat. Jag skyller det på min Extended Essay (just det, får ju inte skylla på någon annan) men måste erkänna att jag tycker att det är riktigt intressant!
Har tillochmed uppskattat en del av de faktaböcker om existentialism som jag har läst. Trots att de kan vara riktigt flummiga och krångliga ibland:

"Varat själv karaktäriseras genom att vara något annat än det varande vilket ju innebär: vara något annaat än ett innehåll. Men det betyder att varat i en viss bemärkelse är icke-vara, är intet; därför hör varat och intet samman. Varat och intet är inte alternativ, man kan inte säga antingen det ena eller det andra; intet är i själva varat, och om det inte var det, inte som ett främmande element utan som varats egen karaktär av "annanhet"..." (johannes slök)

Exakt såhär flummigt och krångligt kan alltså en del av existentialismen beskrivas. Men det är väl så med filosofisnubbar, de tänker så mycket att de krånglar in sig i sig själva.
Men vi får se hur det går med min Extended. Tycker iallafall att det är rätt kul! Så hoppas på bra resultat, men det spelar ju inte så stor roll hur det går om jag inte fixar min TOK. Men det är ju bara upp till mig själv!

Förresten, hur vet man om man börjar gilla någon eller om det bara är det där gamla vanliga bekräftelsebehovet som dyker upp?