kärlek är ett spel

Det är väldigt lätt att ljuga för sig själv har jag förstått. Att låtsas att känslor gått över eller att de aldrig uppstått, det är väldigt lätt att intala sig själv och andra det. Men innerst inne finns det något litet tecken som säger det motsatta. Varför lyssnar man inte på det?

Då hade man sluppit bli sårad.

För det är alltid så det slutar. Frågon är om det är värt det.

Mycket tårar fälldes förra året, både för mig själv och för kompisars skull. Min naiva syn på kärlek förändrades drastiskt. Kärlek är inte så lätt som man kan tro. När man var liten så var det enkelt. Jag gillar dig, du gillar mig. Får jag chans?
Nu är allt ett jävla spel! Och tro inte att det finns några spelregler, det kan du ju glömma! För i kärlek är allt tillåtet.

Och det kanske iochför sig är bäst så.

För hur spännande hade flörtande varit om man visste hur allt skulle sluta?
Men trots det svider det i hjärtat när tårarna rinner.
I kärlek finns det nog bara dåliga förlorare.