Ecuador

Då var det dags att berätta om nästa land, nämligen Ecuador!

När vi äntligen lyckats ta oss på flyget gick allt bra! Vi kom fram till Quito, Ecuadors huvudstad som även den ligger högt upp, 2800 möh. Vi tog en taxi till hostellet som visade sig ligga mitt i smeten med riktig partyfeeling! Vi var dock rätt trötta efter resan så vi nöjde oss med lite tapas och jordgubbs- och maracuya mojitos innan läggdags.

Dagen efter var det dags att besöka ekvatorn. Vi hade fått höra att det fanns två museum, ett bra och ett dåligt och vi gick såklart fel först. Det var som en liten övergiven stad med små museum med blandat innehåll, tex planetarium, insektarium och lite så. Som ett litet och fruktansvärt tråkigt universeum ungefär! Och så var det förstås en utmålad ekvatorlinje och ett monument där vi tog kort som äkta turister med en fot på varje halvklot.

Sen fick vi dock veta att detta var ”fel” ekvator. Den var utmätt för länge sedan när man inte kunde mäta så exakt, och den riktiga ekvatorn låg cirka 100 meter därifrån. Så vi gick dit istället! Där var som en liten äventyrsby med små hyddor där de berättade om urbefolkningen och experiment som man skulle utföra på ekvatorlinjen som att balansera ett ägg på en spik, gå balansgång och se att vattnet rör sig åt olika håll när det åker ur ett handfat på de olika halvkloten. Vi blev totallurade och gick på allting men fick sen reda på att allt bara är ett trick, så det var lite tråkigt! (Fast en liten del av mig vill ändå fortfarande tro att det var så! För jag tyckte faktiskt att det var svårare att gå balansgång på själva linjen…)

Innan vi åkte tillbaks till själva Quito blev vi meddragna av en liten gubbe till hans lilla resturang där vi åt en jättegod maträtt som var någon slags griskött med majs, både rostad och kokt och lite små tillbehör. Supergott!

På kvällen gick vi ut med min Ecuadorianska kompis som bodde i samma hus som mig i början i Valpo. Först käkade jag och Emma lite middag och drack världens största maracuya daquiri! Det var ett cocktailglas som rymde cirka 6 vanliga drinkar om inte mer! Som en bucket, fast i form av ett drinkglas, tyvärr hade vi inte kamera L 

Sen gick vi ut med Mateo och hans kompis på ett ställe där man betalade 11 dollar och sen fick man dricka så mycket man ville i 3 timmar. Drinkarna var hemskt äckliga! Oavsett vad de hette så smakade de samma sak, antingen bara sprit eller bara vatten.. Men drick så mycket du vill slutar ju som det slutar och vi hade kul på en klubb vi inte minns vart den ligger och vi är glada att vi tog oss hem.. (Förlåt mammi och pappi, resan var i allmänhet annars lugn och vi skyller allt på höjden! Inte alkoholen…)

Dagen efter mådde vi som vi förtjänade och lyckades med nöd och näppe spana in den historiska delen av stan som var jättefin, sen däckade vi på hostellet igen med kinamat, coca-cola och film.

Nästa dag gick vi upp tidigt för att ta en buss cirka 3 timmar söderut till Baños. Vi var nöjda när vi efter en skumpig färd tillslut kom fram med alla saker i behåll då vi hört många som blivit av med sina grejer på den bussen. Vi tog det säkra före det osäkra och proppade alla värdesaker i våra sexiga magväskor och kramade ryggsäcken i knät hela vägen!

Vi bodde på ett litet sunkigt hostell/resturang och vi bestämde oss för att testa på dagens meny där. För 2,75 dollar fick man kycklingsoppa, fruktsallad och kött med ris, lite liknande fläsk var det, och att dricka någonslags havredryck som kanske inte riktigt var någon höjdare. Soppan var också lite obehaglig då den innehåll hönsfötter! Så när jag intet ont anande råkade fiska upp en fot råkade jag skrika kanske lite väl högt, men jag hämtade mig snabbt och la diskret foten åt sidan och fortsatte äta min soppa.

Efter lunchen åkte vi till ett spa för vi tyckte att vi förtjänade lite återhämtning. Vi bestämde oss för en helkroppsmassage med varma stenar och blev tillfrågade om vi ville gå den fridfulla vandringen innan. Eftersom den ingick ville vi såklart veta vad det var så vi blev tillsagda att ta av oss skorna och följa pilarna.

Vi följde den lilla naturstigen, barfota, och njöt av den friska luften och den fridfulla naturen. Vi blev helt fridfulla och som pånyttfödda! –Eller kanske inte, men det var fint i alla fall!

På kvällen var det dags att bada i vulkan igen, det måste man ju göra i varje land man åker till! Nej men det fanns varma källor med vulkanvatten som skulle vara jättehärliga och med massa bra mineraler och sånt så vi åkte dit. Det var dock ingen jättehöjdare, vattnet var oranget så jag förstörde min andra bikini för resan (eftersom jag var dum nog att inte ta den bikinin som jag förstörde i lervulkanen i Cartagena) och själva ”källorna” var fyra olika pooler fulla med skrikande ecuadorianska barn som hoppade och plaskade och skrek. Så det var inte som ett spa precis! 

Vi var även de enda turisterna där så vi blev totalt uttittade och när de förstod att vi kunde spanska blev vi även inträngda i ett hörn och utfrågad om allt! Det var inte riktigt så aggressivt som det låter men ändå lite påfrestande. Men de är ju bara nyfikna och det kan man ju förstå! Vulkanen såg vi förresten aldrig röken av (hohoho) det var för molnigt hela tiden vi var där tyvärr.

Dagen efter var det dags att testa på canyoning, det vill säga klättra ner för vattenfall. Baños är nämligen en liten by uppe i bergen där man i huvudsak gör olika slags hiking, trekking och extremsporter som bungyjump, rafting, klättring, bestiga vulkaner och sånt där! Så vi bestämde oss alltså för canyoning, och det betydde att jag skulle trotsa min höjdskräck och klättra nerför ett 30 meter högt vattenfall. Jag som skakade som ett asplöv efter att ha klättrat upp till toppen i klättringshuset i Lund på Ivents klättringsdag och vad är det, max 4 meter om ens det!

Vi gav oss i alla fall av på morgonen med vår guide och en grupp till med deras guide. Vi kom till en liten stuga ute i ingenstans där det bodde en liten gumma med sina katter och höns. Det är svårt att beskriva hur primitivt det var! Det var liksom en liten stuga utan dörr och fönster och knappt något där inne. En säng och en hylla och inget mer, och ”köket” var en öppen eld utanför. Där fick vi i alla fall byta om till våtdräkt och klättringsutrustning och sen gav vi oss av längre in i djungeln.

Själva klättringen gjorde vi gradvis i 4 vattenfall. Det första var 8 meter högt och där fick vi lära oss själva tekniken, det var lite läskigt till att börja med eftersom vattnet gör att det är så halt och bergväggen var ojämn, men ramlade man blev man bara hängande i selen så det var bara att fortsätta.

När vi fått in tekniken fortsatte vi med 20, 22 och tillslut ett 30 meter högt vattenfall. Så länge man inte tittade ner gick det jättebra och det var en riktig adrenalinkick!

På kvällen slappade vi med lite manikyr innan det var dags att ta nattbussen till Guyaquil och sedan vidare mot Montañita.

Bussen mot Montañita var även den skumpig men jag sov hyfsat ändå och på morgonen kom vi fram till en liten by cirka 1 timme ifrån Montañita där vi skulle ta en annan buss. Självklart ville alla lura oss att det inte fanns någon buss och att vi måste ta taxi. Efter ett tag ändrades dock historien till att det fanns en buss men det var nästan lika dyrt som att åka taxi, men med hjälp av några argentinska tjejer som också skulle till Montañita hittade vi tillslut bussen som självklart var mycket billigare än taxi! Cirka 5 kronor för en timmes bussfärd, gotta love Ecuador!

Väl framme blev vi sådär imponerade vid första intrycket, det var lite molnigt, och vi ville ju sola och bada efter att ha varit i städer och uppe i kalla(re) bergen. Dessutom luktade det bajs, bokstavligen talat. Vi fick dock förklarat för oss att det var för att de på grund av översvämningar hade grävt upp avloppen i staden, så det var just bajs som luktade.. Lite otur att vi kom just då men man vande sig efter ett tag.. Solen kom även den fram efter ett tag så vi kunde ägna våra dagar i Montañita till att göra precis det vi kom dit för; sol, surf och party!

Vi bodde på det billigaste hostellet vi kunde hitta, 6 dollar, det betydde inga väggar! Men det var varmt på natten så det var faktiskt rätt skönt med lite luft, det låg också lite utanför centrum, cirka 5 minuters promenad, så det gick att sova på natten också.

Vi bestämde oss för att testa på partylivet direkt och gav oss på kvällen ut på Montañitas cocktailgata. Det är en gata som är kantad av små stånd, tänk er små fruktstånd, fast istället för frukt säljer de drinkar! Och varje bar har sin egen musik så det är riktigt högljutt och partyfeeling. De billigaste drinkarna var capirinha som man fick för 2 dollar, och det behövdes inte mer än 2 för att bli rund under foten så starka som de var. Gatan gick hela vägen ner till stranden så många satt där och snackade och så fanns det lite uteställen om man kände för det. Det var nice helt enkelt!

Emma träffade på en svensk kompis från Buenos Aires som vi hängde med och nästa dag följde vi med henne till grannbyn Olon för lite surf och sedan drinkar i solnedgången.

 Även nästa dag blev det surf då vi tog en surflektion. Vågorna var dock lite höga för vår nivå men det gick hyfsat ändå! Kanske lite bättre för mig då surfläraren övergav Emma åt en kille som flirtade vilt med henne och ville leka surflärare trots att han kanske inte riktigt kunde. Så han övertalade henne att ta jättevågorna som halvt dödade henne! Vi tänkte inte heller på hur stark solen är vid ekvatorn och brände oss rätt rejält efter 2 timmars plaskande i havet med ”bara” 30 i solskyddsfaktor.

Efter surflektionen åt vi vår dagliga frukt och yoghurt och sen gav vi oss av mot Guayaquil för att på kvällen åka vidare mot Peru och Mancora.