Utländsk fågelskådare hittar boende!

Eftersom jag vet hur mycket mamma tycker om att få veta vad jag äter kan jag berätta om min frukost imorse. Vi brukar äta lite frukt bland annat och idag beslutade jag mig för ett granatäpple. Det var lättare sagt än gjort, efter att ha tampats med granatäpplet i säkert en kvart var både bordet, golvet och hela jag rödprickig! Men gott var det i alla fall! Till det blev det rostat lite grövre bröd med färskost och avokado och lite te. Jag har tur som bor hos en försvenskad chilenare som äter mycket till frukost.. Får se hur konstiga alla tycker att jag är när jag flyttar…

Efter frukost tog jag en promenad ner till stranden och hamnade helt otippat mitt i en fiskmarknad vid hamnen. Eftersom jag redan sticker ut och det skriker utlänning om mig lång väg drog jag mig för att ta fram kameran även om det var frestande! Folk stirrar och skriker på mig redan som det är, fast jag försöker vara normal! Men när jag såg pelikaner (jag är typ säker på att det var det i alla fall) så kunde jag inte hålla mig från att dra fram kameran. Så idag har jag varit fågelskådare! Jag tyckte i alla fall att det var jättecoolt! Det satt en hel flock typ 2 meter ifrån mig. Bilder kommer snaaaaart!

Apropå att sticka ut som utlänning, det är verkligen helt sjukt vad folk stirrar på mig! Här är jag inte bara blåögd och blond (jo, här räknas jag som blond) utan jag är lång också. Inte så att jag sticker ut på grund av min längd men det gör det svårare att gömma sig. Asså inte så att jag tycker att det är jobbigt att folk tittar på mig, och lite busvisslingar och slängkyssar gör inte jättemycket heller. Men det som är jobbigt är ju att jag inte har koll på hur man ska bete sig här och jag är ju allmänt klumpig som alla vet och har världens sämsta lokalsinne. Så när jag går på stan vill jag kunna ta min tid för att hitta och försöka förstå hur man gör enkla saker som att handla, åka buss osv. Det är dock svårt att försöka smälta in och lära sig hur man gör utan att alla fnissar åt en när det räcker med att man går på bussen för att alla ska stirra. Jaja, lite kul med uppmärksamhet är det ändå..

Jag har åkt micro själv idag i alla fall och faktiskt lyckats ta mig precis dit jag ville! På vägen hem kände jag mig faktiskt nästan som en valparaisobo när jag sprang ut mitt i gatan när micron stod still vid ett rödljus och knackade på rutan för att få gå på. Jajemen, så funkar det här! Busshållplatsen är där du bestämmer att den ska vara! Till exempel i mittenfilen på gatan vid ett rödljus..

Jag har skaffat mig boende med! Det blev stället i stan som jag pratade om igår, så på tisdag flyttar jag in. Ska bli väldigt spännande! Nu bodde en fransk tjej och resten chilenare där. Han som har huset verkar skön, en kille i 30årsåldern som håller på och renoverar huset bredvid med för att bygga hostal där med. Så han verkar hänga där rätt mycket och verkar väldigt gullig och hjälpsam. Det känns också skönt att det står i kontraktet att om det blir jordbävning ska jag vara lugn och stanna inomhus och huset ligger även över tsunaminivå. Jag ska alltså stanna inne oavsett jordbävning eller tsunami så nu vet ni det!

Nu är jag helt slut efter allt rännande i stan idag! Jag skulle egentligen kollat på 2 andra ställen först idag med men det ena låg så himla långt upp på en av kullarna så jag gick aldrig in när jag väl kommit dit, och det andra hittade jag inte. Och skratta inte nu, det är faktiskt sjuuukt svårt att hitta här! Jag var på rätt gata och följde den uppåt kullen, jag letade efter nummer 155 och såg 143, 147 och sen helt plötsligt 169! Vad hände med numren imellan liksom?? Jag funderade på om det var en Harry Potter vägg som man skulle springa igenom men med tanke på hur alla redan stirrar skippade jag den idén!

Jag börjar förstå hur själva stan är uppbyggd iallafall, det finns en platt del som kallas plano. Den börjar vid havet och fortsätter en bit in. Sen kommer kullarna, los cerros, där varje kulle har ett eget namn. Där jag bor nu och där universitetet ligger heter cerro las placeres, dit jag ska flytta ligger i plano, men vid foten av cerro alegre och cerro concepcion. Om man kollar på kartan så är allt en miljon gånger längre än vad det verkar om det ligger på en kulle, och i plano är allt jättenära! Kullarna är verkligen sjukt branta och vägarna snirkliga så det tar lång tid att gå uppåt. Men det är väldigt charmigt alltihop!

Nu har jag kollat på os-invigningen och nu ska jag vila lite och måla naglarna J

Kramar!