Tjurig!

Idag är jag lite tjurig på familjen för första gången.. Jag skulle egentligen fira Davids födelsedag på lördag (Frans kusin) och kolla på deras konsert i Grinon. Men nu ville familjen att jag skulle åka med till Segovia. De uttryckte sig ungefär "att vi hade uppskattat väldigt mycket om du följde med" fast med ett tonfall där jag kände att det inte fanns något utrymme för protester.

Det är inte så att jag har något emot att följa med dit, det vill jag gärna! Bara just inte denna helgen. Men eftersom jag stannade hemma förra gången de åkte kändes det bäst att följa med. Det känns som att de var lite småirriterade för att jag knappt var hemma något förra helgen. Kom ju hem 8 på morgonen, sen poolparty, sen var jag iochförsig barnvakt lördagskväll, söndagen var jag också borta hela dagen. Jag förstår att de vill träffa mig och allt men det är ju faktist min fritid, jag kan ju inte sitta hemma i huset hela tiden trots att de är jättetrevliga!

Det är så svårt också när man inte pratar samma språk, att förstå regler och liknande! Jag försöker verkligen känna av vad som är okej och inte men ibland misslyckas man! I början tillexempel kom jag hem jättetidigt om kvällarna, när jag frågade om jag skulle vara hemma vid 11 (som de hade sagt någon gång tidigare) så sa mamman "tjaa, 11, 12 som du vill! Det är okej att du kommer sent bara du säger till vart du är". Okej bra tänkte jag! Så nu när jag har varit ute har de sagt att du kommer väl hem vid 11, så då har jag tänkt att det betyder väl som förut "mas o menos 11", men jag har alltid varit hemma lite innan för det har helt enkelt passat. Idag däremot kom jag vid halv 12 ungefär, trodde inte det skulle vara några problem men de verkade jättesura och sa att jag absolut inte fick komma så sent igen. Suck! Lite tråkigt att behöva gå och lägga sig samtidigt som 7 åringen i huset! haha men men så är det!

Nu blev det här värsta klagoinlägget! Men det är inte så farligt som det låter så ni behöver inte tycka synd om mig :p Behövde bara få klaga ur mig lite. Allt känns redan bättre och jag älskar fortfarande familjen, trots att vissa grejer är svåra att förstå och anpassa sig till...

Natti på er! Besitos