Jag har sån fruktansvärd beslutsångest nu så jag har ont i magen! Jag har ju redan sagt hur mycket jag hatar att planera och nu har jag 2 familjer som vill ha svar om min framtid inom några få dagar! Hur ska jag klara det här? Tänk om jag väljer "fel"? Jag vill ju inte ångra mig där nere för det är ju inte direkt så att man kan välja om då, för då är det ju redan någon annan tjej där...
Nu har jag skrivit av mig till Nirre så länge att han nog snart tröttnar på att höra min monolog så jag tänkte att det är lika bra att fortsätta här!
Mitt dilemma ligger mest i att jag vill lära mig spanska så bra som möjligt och att jag är sjukt svag för utmaningar! Jag har alltid varit sån att jag tar den största utmaningen.. Det är det där bekräftelsebehovet som spökar tror jag. Kicken av att klara något svårt! Så trots att magkänslan säger till mig att åka till Costa del Sol, till en svensk/engelsk familj för det känns som att det kommer bli roligare, så försöker jag intala mig själv att jag borde åka till en helspansk familj utanför madrid. För visst jag älskar havet och det verkar hur gött som helst, men kommer jag lära mig så bra spanska som jag vill där?
Vad är viktigast?? Jag sitter och försöker hitta fördelar med den spanska familjen nu. Har kommit på 3:
1. Jag kommer att lära mig spanska! (De svarade inte ens på mitt mail på engelska, så jag vet inte riktigt om jag förstått allt de skrev, men spanska lär jag ju lära mig!)
2. Det är nära till Madrid, Spaniens huvudstad.. behöver man säga mer...
3. Jag kommer förhoppningsvis (om det funkar bra mellan oss) få stanna längre. Och jag vill gärna vara borta iallafall till november...
Så det här är ungefär vad som snurrar i mina tankar just nu! Och samtidigt sitter jag här och vickar på min inlindade, blåa fot och funderar på vad doktorn kommer säga... Det kanske inte blir något av det alls...
Men med tanke på att jag la ifrån mig kryckorna idag inne på Lindex och glömde bort att jag inte hade dem tills jag stod i kassan och tyckte att något fattades så kanske foten blir bra snart ändå... Fast jag trycker ju fortfarande i mig en hel del värktabletter iochförsig...
Jaja nu får jag sova på saken!
Vem tror att jag drömmer om spanien inatt?
Det spanska språket är inte så svårt. Jag kommer från Chile och kämpar varje dag för att lära mig svenska... det är ju svårare än spanska! =)
SvaraRaderaSå lycka till med språket!
Om du vill träna spanska kan du leta efter mig på facebook, jag heter Myriam Molina (Sweden)...vi kan lära varandra!
Hej då!