The end of the world as I know it

Ibland tar livet en plötslig vändning. Ena sekunden sitter man och filosoferar om matlådor nästa sekund är hela livet bara upp och ner och inget är sig likt. Man förlorar den personen som betyder mest av allt just nu och allt känns bara rent ut sagt skit! Min helg har i stort sett bestått av tårar och ont i magen och shit-vad-ska-jag-göra-nu tankar.

Tack mina älskade kompisar för att ni finns där när jag än behöver och tack för erbjudandet på fredag. Ni är bäst!
Och tack min älskade familj för att ni välkomnade mig hem i lördags med god frukost och kärlekste. Det behöver jag just nu.

Man får vara ledsen! Man får känna som att allt bara är skit och aldrig kommer bli bra! I ett tag iallafall, sen måste man ju se möjligheterna! Nu har jag inget som hindrar mig från att göra precis vad jag vill! (Förutom foten då, men den ska ju snart fixas..) Nu kan de där tankarna om Spanien och Österrike och Lund kanske faktist bli verklighet! Nu ska jag göra precis vad JAG vill! Utan att anpassa mig till någon annan. Det här är slutet på det som är nu men det är också början på något helt nytt. Tänk positivt!





Men fy faaaaaan vad allting känns SKIT just nu det kan jag inte ljuga om....