Förra helgen var vi extremhurtiga och besteg ett berg! Jag visste inte riktigt innan vad jag gav mig in på, några kompisar skulle åka dit och frågade om jag ville följa med så jag sa ja. Då trodde jag att la Campana var ett naturreservat där man gick runt i naturen och att själva la Campana var en liten kulle som man besteg lite lätt sådär på någon timme. Men nej nej, så var det inte!
Visst var det ett naturreservat och det fanns massa fina blommor där som naturrexperten Enzo stannade var 5e minut för att ta kort på, och det fanns också en hel del djur. Vi såg kor, massa ödlor, en jätteäcklig mega stor skalbagge skojar inte att den var 1 dm lång! Och på toppen såg vi också en zorro, typ en slags räv eller något. Tydligen fick vi veta att denna sorten var väldigt ovanlig med så det var tydligen jättespeciellt. För mig var det ett sött djur och inte mer med det! haha Vi såg också en bauta spindel!
 |
| Tarantel |
 |
| Fin blomma |
 |
| En till fin blomma |
 |
| Jätteäcklig jättestor skalbagge |
 |
| Jag rädd för kossorna |
 |
| Ovanlig zorro |
Själva bestigningen var dock mycket tuffare än jag trodde! Det började med en lättare vandringsstig uppåt med lätt lutning. Alla var andfådda men ändå nöjda och glada.
Efter cirka 1,5 timmars vandring började vi komma upp på höjder med fin utsikt! Och insåg också hur fruktansvärt långt det var kvar. Toppen ni ser i bakgrunden bakom mig och Caroline är den vi tillslut tog oss hela vägen upp på!
 |
| Toppen i bakgrunden |
 |
| Enzo och Felipe härligt utrustade med keps och snabba glasögon |
 |
| Jag busar |
 |
| Caroline, Felipe, jag och Janeth |
 |
| Andra anhalten! |
Efter lång lång vandring i lutning kom vi sedan äntligen fram till nästa anhalt, la Mina där vi trodde att vi i stort sett var framme. Men icke! Vi läste på skylten att det var 2 timmar kvar och trodde inte alls på det! Men här började helvetesstigningen och i gassande sol kämpade vi oss uppåt...
 |
| Trötta och tror vi är framme, men icke!! |
 |
| Smart kille som tagit sig upp med hästkraft! |
 |
| Jag tyckte det var lite läskigt och var rädd att ramla ned! |
 |
| Man fick ta vara på den lilla skugga som fanns! |
 |
| En till halvdöd kämpe! |
 |
| Det var mycket brantare än det ser ut kan jag lova! |
 |
| Nästan framme på toppen var utsikten redan fantastisk! Om man kollar ordentligt ser man snön i bakgrunden på bergen! |
Tillslut kom vi iallafall upp på toppen! Efter ca 5 timmars vandring/klättring. Jag var totalt död! Muskler och leder i ben och fötter värkte och jag hade druckit alldeles för lite vatten så hade en hemsk huvudvärk! Som tur är var killarna smarta och hade kepsar som jag kunde sno :)
 |
| Stolt gäng |
 |
| Hiking-Hanna på toppen |
På nervägen tog vi inte ett enda kort, alla var bara döda
och ville hem såfort som möjligt. Tyvärr var det nästan lika svårt att ta sig
ner som upp, i alla fall första 2 timmarna. Det var nämligen så brant att man
var tvungen att klättra nedåt med och man halkade i den torra jorden och på de
lösa stenarna så nästan alla ramlade åtminstone en gång! Men vi försökte hålla
humöret uppe, sjunga sånger och försöka glömma våra värkande kroppar.
Lite efterforskning visade att toppen är 1880 meter, dvs bara 200 meter
lägre än Kebnekaise! Jag som aldrig har gjort något liknande tidigare
kände mig i alla fall sjukt stolt! Det var värt det men jag tror aldrig
jag kommer bestiga la Campana igen! :p
 |
| Låååångt där borta ser man toppen |
 |
| Trött och sliten tjej på metron |
